Sorg och saknad...

Den 13 jan 2010 var en sorgens dag. Det var den dag då min farmor fick lämna denna värld och komma till himlen. Lilla farmor skulle fyllt 79 år i februari men hade en ung kvinnas sinne. Hon lämnar ett stort tomrum i mitt hjärta men jag är glad för alla fina minnen som jag har av henne.

Jag och mina bröder har spenderat väldigt mycket tid hos farmor och farfar under vår uppväxt. Vi bodde grannar och kunde alltid vara där när mamma och pappa jobbade. Farmor gjorde alltid mackor med honung och mjukost till oss... det var något visst med det. Hon hade två spannar med duplo som vi fick leka med och vi använde detta till att bygga torn så höga att de nådde upp till taket... sedan välte vi tornen så alla bitar spreds ut i rummet...

På senare år har jag inte varit hos farmor och farfar så ofta som jag önskar att jag varit... men varje gång vi sågs kysste farmor mig på kinden och tanken på det får tårarna att fylla mina ögon. Farmor var en sann bedjerska och bad ofta för alla sina barn och barnbarn. Hennes önskan var att få leva så länge att hon hann se vad det blev av alla barnbarn när de växte upp. Hennes böner bär oss ännu och kommer troligtvis göra det hela våra liv... tills dett vi möts igen.

Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut fastän skiljas var så svårt så vet jag att du lever i ett ljus i det hemmet som vi kallar Faderns hus